Frustration

Känner att jag måste göra av med min ilska någonstans. När man nu är en ganska vuxen pojke så känns det fel att gå ut och slå någon stackars oskyldig pensionär, bara för att man är arg på alla puckon, idioter och pundhuvuden som man aldrig får tag på, typ folk som tror att de är värda mer än någon annan och därför kör sin BMW som om det vore en stridsvagn, eller folk som är så fruktansvärt självupptagna att de inte orkar säga tack eller ens lyfta på ögonen när man tar sig tid att hålla upp svängdörren till tunnelbanan åt dem.
Jag kommer inte skriva om alla trevliga stunder jag har med mina barn, fru, vänner och alldeles själv, inte nu i alla fall. Den sidan har jag ju inte något problem med och inget större behov att dela med mig av. Nej, det här blir en ren klagomur och ett uppslagsverk i hur man ska bete sig. Förhoppningsvis fungerar det även som ett slagträ så att även de mest trögtänkta förbättrar sig lite.

Ingen gammal skåpmat. Jag återkommer nästa gång jag blir förbannad :)